I dag söndag, efter vår mycket trevliga och avkopplande lördag är jag på jobbet strax innan kl 16.00. Klockan 16.00 kommer en gäst och hämtar en buffé.

 

Efter detta går jag upp till kontoret och gör iordning faktura underlagen till vår ekonomichef. Det blir en hel hög, då vi hade mycket att gör under veckan. Där efter skriver jag ut alla under lag till köket över alla beställning vi har under nästa vecka, det blir en hel del då vi även har mycket att göra denna vecka.

 

Söndagen i sig erbjuder inget av gastronomisk intresse så därför tar jag mig här friheten att berätta för Er om ”årets smitnota” Texten är skiven av Johan Åstrand som är journalist på tidningen Restauratören.

 

Operakällaren fick en rejäl kalldusch förra veckan när en utländsk gäst smörjde kråset för nästan 140 000 kronor och inte kunde betala.

 

Operakällarens källarmästare Jean Paul Bénèzeth tycker att händelsen är förarglig. Den får honom att fundera över betalningsrutinerna.

– Det här är Operakällaren. Vi är vana att gästerna dricker dyra viner. Det är möjligt att vi måste börja be om kreditkortet innan vi öppnar en dyr flaska. Det gör man på en del restauranger på kontinenten, säger Jean Paul Bénèzeth.

Han berättar att den utländske gästen var välklädd och proper. Han var trevlig och verbal och hade bokat bord för två.

– När gästen kom beklagade han sig att hans vän inte kunnat följa med. Han satte sig och tittade på menyn och beställde. Mannen verkade vara kunnig om viner.

Middagen började med stekta pilgrimsmusslor serverade med en citronmelisspesto och en tartar på tomat. Till varmrätt valde han stekt hängmörad svensk entrecôte på ben serverad med oxmärgssky, vit och grön sparris och kantarellkompott. En rätt som bara kan beställas för två personer men som mannen åt ensam. Avslutningsvis lite vaniljglass.

Middagen ackompanjerades med viner från Nobiskällaren. Först en flaska Montrachet, Romanée Conti från 2002, därefter en Chateau Petrus från 1989, följt av en chateau d’Yquem från 1937. Sist en skvätt vintageport från 1948. Han drack ungefär ett glas av varje flaska.

– Det var först när han skulle betala som vi fattade misstankar.

Gästen hittade inte sitt betalkort och sa att det kanske låg i hans väska i garderoben. Väskan hämtades men inget kort hittades. Mannen fördes åt sidan och personalen ringde polisen.

– Det finns ingen försäkring mot sådant här. Det som smärtar mest är tanken på vinerna, säger Jean Paul Bénèzeth.

– Vi provar ju alla viner som vi serverar. Den här kvällen fick mina två sommelierer och restaurangchef också njuta av vinerna. Nästa dag bjöd vi några gäster.

 

Jag säger bara en sak; hade jag fått in en sådan nota hade jag nog själv funderat på att smita.

 

Chateau Pétrus är utan tvekan ett av vinvärldens mest omtalade och efterfrågade slott. Vinrankorna Merlot(95%) och Cabernet Franc(5%) med en genomsnittsålder på 45 år står vackert rad i rad. Det unika läget högst uppe på Pommerols platå med den speciella jordmånen ger ett unikt mikroklimat som bara Chateau Pétrus har. Vid skörden plockas druvorna endast på eftermiddagen då all morgondagg försvunnit. Efter skörden övervakar den mycket skicklige oenologen Jean-Claude Berrouet jäsningen under 20-25 dagar. Vinet lagra sedan 24-30 månader på nya ekfat innan det buteljeras och distrubueras över hela världen. Chateau Pétrus är unikt- en kombination av kraft, fullhet och finess som inte finns i något annat vin. Ett vin som inger respekt och kan lagras länge. Att få tag på en flaska under 10.000:- får nog betraktas som omöjligt, 1977 som syns på bilden kostade 2.000E.